Den där exklusiviteten han fick tillgång till i mitt hjärta
Ibland värker det i hela kroppen, jag känner hur smärtsignalerna vandrar genom varenda liten ådra för att överraska hjärnan. Känslan av att en liten nisse sitter och köttar sönder de viktigaste 300 grammen som finns i min kropp. Mitt hjärta. Att veta att vi inte bor, inte går, inte står i samma fotspår längre. Att vi inte vandrar ner längs samma gamla gator eller huslängor. Att det inte är du längre som våldgästar mitt huvud 02.45 en onsdagsnatt. Att det aldrig kommer att bli du igen. Det är betryggande. Jag tycker inte om luftslott och jag avskyr dig från månen och till avgrunden.